I utbildningen för hästterapeuter vid SSHH ingår näringslära för häst. Eleverna får lära sig hur hästens matsmältningssystem fungerar, kunskap om olika foderprodukter och hur man gör en foderplan.

 

Hästen är anpassad för en gräsdiet. I frihet betar den 14 – 18 timmar per dygn, med korta uppehåll, som oftast är kortare än 2 timmar. Detta har man också sett i kontrollerade försök, med hästar på stall med fri tillgång på foder. Hästarna åt då under ca 10 perioder per dygn och den längsta frivilliga pausen var 3 – 4 timmar.

Hästens naturliga foder tar lång tid att tugga i sig och hästen äter därför så fort den kan. Så när den får lättuggat kraftfoder äter den lika snabbt. Eftersom hästen inte känner mättnad på samma sätt som vi människor ger kraftfoder inte samma tillfredsställelse för ätbeteendet som gräs eller grovfoder (hö, hösilage, ensilage).

Den mängd foder en häst på 500kg orkar äta är ca 15kg torrsubstans per dygn, vilket motsvarar ca 18kg hö eller 75kg färskt bete.

Hästens fodersmältningssystem är anpassat för att bryta ner och utnyttja foder som innehåller mycket växtfibrer. Energin produceras då kontinuerligt av mikrorganismerna i grovtarmen. För att mikroorganismerna ska fungera måste tillförseln av fibrer hållas relativt jämn. En frisk och aktiv bakterieflora i tarmen minskar risken för tillväxt av skadliga bakteriestammar. De frigör också mineraler och tillverkar vitaminer. Tarmarna har anpassat sig för att alltid vara mer eller mindre fyllda. För lite grovfoder ökar risken för tarmvred (tarmslyng). Grovfoder behövs också för att tänderna ska slitas normalt och för att tillfredsställa hästens ätbeteende.

Hästen bör ha 1.2 – 1.3kg torrsubstans grovfoder per 100kg kroppsvikt och dag, vilket motsvarar minst 1.5kg hö/100 kg kroppsvikt. Om man fodrar med hösilage eller ensilage ska man ge den mängd som ger denna torrsubstanshalt. Ensilage med 40% torrsubstanshalt ger då 3kg/100kg, hösilage med 60% torrsubstanshalt 2kg/100kg kroppsvikt.

Till hästar som lätt blir feta bör man inte minska mängden grovfoder, istället bör man ge ett grovfoder med lägre energiinnnehåll, till exempel kan delar av grovfodergivan vara gräsfröhalm. Feta hästar ska inte ha kraftfoder. Till hästar med stort energibehov bör man i första hand ge ett energirikt grovfoder. Ibland måste man ge kraftfoder för att hästarna ska få i sig tillräckligt med energi, men det gäller bara hästar i hård träning. Grovfodermängden får aldrig vara mindre än 1kg torrsubstans/100kg kroppsvikt.

Många hästägare låter sig luras av kraftfoderproducenterna till att köpa dyra färdigfoder hästen inte behöver. De flesta hobbyhästar klarar sig utmärkt på ett bra hö och eventuellt ett mineralfoder. För att veta om man måste tillskottsutfodra med kraftfoder måste man ha en näringsanalys på sitt hö. Helst bör man kunna kräva en analys av höförsäljaren/producenten. Då kan man ringa runt till olika försäljare och jämföra pris beroende på kvalitet och också finna ett hö som passar bäst till de hästar det gäller. Det bästa höet/hösilaget är det som har en god balans mellan energi och protein för den kategori av hästar man har. Sportshästar bör ha en balans på, i Sverige; 6g smältbart råprotein per MJ, i Norge; 80g fordöyelig råprotein per FEh. Till avelsston och unghästarnas första vinter bör höet/höensilaget ha en balans på 8g smb rp/MJ respektive 108 g ford rp/FEh.

När man fått en analys på sitt hö ska man räkna ut en foderplan. Det finns bra internetsidor till hjälp i både Norge och Sverige.

Hästen ska alltså ha rikligt med hö/hösilage för att tillfredsställa ätbeteendet, hålla tarmarna fyllda, slita sina tänder och undvika magsår eller tarmvred. Kraftfoder (färdigfoder, havre, korn etc.) behövs bara till de hästar som tränas hårt samt avelsston och unghästar, där den mängd hö hästen kan få i sig inte tillfredsställer energi-och/eller proteinbehovet.

Till slut räknar man ut mineralbehovet. Då vet man om det räcker med ett färdigblandat mineralfoder eller om man kanske måste ge extra av framförallt kalsium, fosfor och magnesium.